Dagen efter en dag jag inte vet om den var bra eller dålig
Lördag igår, mer specifikt den andra lördagen efter skolstarten, vilket innebär att vi skulle bli riktiga ultunesare och inte vara småttingar längre på skolan!
Det var upplagt för fest, med middag, spex, dop och party. Jag hade bytt bort mitt jobbpass så jag kunde ha hela dagen på mig att fixa mig, men jag lyckades aldrig bli pigg eller komma i någon partystämning innan jag i ösregnet (!!!) traskade till busshållplatsen. (Jag hade paraply.) Lite ombyteskläder var nedpackade om jag skulle behöva sova hos H, allt händer ju i Uppsala så det är en bit hem.
Sitter trött på upptåget, får vänta tjugo minuter på bussen till Ultuna, sitter trött på den. Träffar S på bussen som inte heller är särskilt pigg. Vi kommer överens om att det säkert blir bättre när man väl är där.
Kommer äntligen fram, träffar H och går till Loftet. Alla vi tre har klänningar på oss, men vad händer när vi kommer upp?! Jo, folk går omkring i mjukisbyxor! Vad har vi missat? Det stod ju kavaj på inbjudan (för er som inte vet betyder det klänning eller kjol för tjejerna, INTE mjukisbyxor). Nåt hade vi uppenbarligen missat i info väg (kan bero på att vi inte var med på någon aktivitet under dessa två veckor). Vi inser till slut att alla är klädda fult för vi ska slängas i Fyrisån! Självklart valfritt, men jag hade ändå inte gjort det om jag visste om det. Vi skulle alltså bli döpta till riktiga ultunesare. Jag kände mig väldigt uttittad, så jag gick och bytte om till jeans och tröja! Tur att jag hade ombyte med mig. Jag var ju självklart inte uttittad, men man känner bara så. I alla fall så satt alla uppe på loftet som ett litet lågstadiedisko och drack de vidrigaste drinkarna jag någonsin har sett! De var smutsgröna med något skum ovanpå som helt hade skurit sig mot spriten. Usch. Sen var det vidaremarsch mot en liten aula där det skulle vara spex. Det var alltså inte livat, och jag var jättetrött. Där framfördes en liten pjäs som skulle driva med oss småttingar (vi är värdelösa, odugliga osv osv) men jag fattade inte det så jag trodde det var en sjukt dåligt pjäs. Eller vad det var. Sen var det rättegång eftersom att vi hade väckt jynsens vrede, och vi blev dömda till ett dopp i Fyrisån. Men först var det middag. En knäckebrödsmacka med två russin på och sjuukt mycket smör till alla oss småttingar (de som inte var småttingar fick öl, fin förrätt, riktig servett osv). Nu insåg jag att vi var ju småttingar, så vi skulle inte få någon fin mat (middagen och efterrätten var samma som för alla, tur det!) och därför var det en äcklig fördrink också. Jag hamnade på en ytterkant (igen) med en 50-årig professor och inspektör bredvid mig (party!!), och inte nog med det satt en hedersledarmot (typ 100 år gammal) och Generalen! vid samma bord. Vilket party det var... Jag var lätt uttråkad hela middagen vilket inte gjorde saken bättre. Inget ont mot de äldre, men jag hade inte förväntat mig det efter förra veckan då det var rööööj! I alla fall, efter lite kidnappningar, endast ett glas vin (man kan ju inte ha allt för mycket vin i kroppen om man ska i Fyrisån), middag och en massa sång blev vi med huvor bortförda i regnet. Jag fick gå först av alla! Hur läskigt var inte det!? Mörkt, kallt och blött med en vetskap om att Fyrisån väntade (nu hade jag ett rött band runt armen så jag slapp bada, men man vet aldrig vad som kan hända!). Så vi gick runt där och fick säga någon ed, blev uppskrämda av vikingarna osv. Till slut fick vi framför Jyns välja dom eller dop (dop var badet antar jag) så jag sa dom. Så drog dom mig och M mot bryggan! Jag var livrädd att de missuppfattat allt och skulle slänga i alla i alla fall! Usch, men så var inte fallet. Där fick vi en pin med Kårens ensmeble (som jag har tappat bort, hehe) och en öl. Sedan traskade vi upp till Kåren igen, bytte om och festade! Musiken var för övrigt mycket bugg. Skitkul...
Hemvägen var inte så rolig. Jag tänkte ju sova hos H men eftersom bussen bara skulle gå efter typ en timma så tänkte jag ta den istället. Satte mig en stund på Max där en (jag antar full) kille började snacka med mig och tyckte jag var arrogant! Tack för den äckel. Men jag sa att jag kanske blev det om han sa sånt. Sen gick han i alla fall (när han frågade sa jag att jag hette Anna, bodde i Knivsta och skulle ta den bussen hem). Man vet ju aldrig. Sen begav jag mig till bussen som jag i förväg hade kollat upp hur den skulle gå eftersom att det är banarbete på söndagsmorgnar. 5.20 skulle den gå. Jag väntade, och väntade, de ropade i högtalarna att bussen skulle gå 5.20 från hållplatsen där jag satt, jag väntade, klockan blev 5.20, ingen buss, jag tänkte att den kommer, jag väntade, solen började gå upp, folk kom, jag väntade, ingen buss, 6.20 gav jag upp och började typ gråta. Jag ville ju bara hem! Ingen buss i sikte, ingen att fråga, ingen annan bussschaffis vet, jag väntade. Centralen var inte ens öppen! Det var kallt och blött, efter 6.20 hade de i alla fall öppnat så man kunde gå in och värma sig. Ingen buss i sikte. Nästa upptåg skulle gå 6.43 så jag väntade på det. Det kom, hallelulja! Åkte mot Väsby och tog en taxi hem, somnade direkt 7.30. Lite väl sent kanske. Vaknade kl 15 (alltså för en timma sen). Inte så kul att hela dagen blev förstörd.
Det enda bra med all den väntan var att man inte är bakis idag, eftersom jag inte gick och la mig full!
Ja, en minnesvärd dag som jag inte vet om den var bra eller dålig...
Puss
Det var upplagt för fest, med middag, spex, dop och party. Jag hade bytt bort mitt jobbpass så jag kunde ha hela dagen på mig att fixa mig, men jag lyckades aldrig bli pigg eller komma i någon partystämning innan jag i ösregnet (!!!) traskade till busshållplatsen. (Jag hade paraply.) Lite ombyteskläder var nedpackade om jag skulle behöva sova hos H, allt händer ju i Uppsala så det är en bit hem.
Sitter trött på upptåget, får vänta tjugo minuter på bussen till Ultuna, sitter trött på den. Träffar S på bussen som inte heller är särskilt pigg. Vi kommer överens om att det säkert blir bättre när man väl är där.
Kommer äntligen fram, träffar H och går till Loftet. Alla vi tre har klänningar på oss, men vad händer när vi kommer upp?! Jo, folk går omkring i mjukisbyxor! Vad har vi missat? Det stod ju kavaj på inbjudan (för er som inte vet betyder det klänning eller kjol för tjejerna, INTE mjukisbyxor). Nåt hade vi uppenbarligen missat i info väg (kan bero på att vi inte var med på någon aktivitet under dessa två veckor). Vi inser till slut att alla är klädda fult för vi ska slängas i Fyrisån! Självklart valfritt, men jag hade ändå inte gjort det om jag visste om det. Vi skulle alltså bli döpta till riktiga ultunesare. Jag kände mig väldigt uttittad, så jag gick och bytte om till jeans och tröja! Tur att jag hade ombyte med mig. Jag var ju självklart inte uttittad, men man känner bara så. I alla fall så satt alla uppe på loftet som ett litet lågstadiedisko och drack de vidrigaste drinkarna jag någonsin har sett! De var smutsgröna med något skum ovanpå som helt hade skurit sig mot spriten. Usch. Sen var det vidaremarsch mot en liten aula där det skulle vara spex. Det var alltså inte livat, och jag var jättetrött. Där framfördes en liten pjäs som skulle driva med oss småttingar (vi är värdelösa, odugliga osv osv) men jag fattade inte det så jag trodde det var en sjukt dåligt pjäs. Eller vad det var. Sen var det rättegång eftersom att vi hade väckt jynsens vrede, och vi blev dömda till ett dopp i Fyrisån. Men först var det middag. En knäckebrödsmacka med två russin på och sjuukt mycket smör till alla oss småttingar (de som inte var småttingar fick öl, fin förrätt, riktig servett osv). Nu insåg jag att vi var ju småttingar, så vi skulle inte få någon fin mat (middagen och efterrätten var samma som för alla, tur det!) och därför var det en äcklig fördrink också. Jag hamnade på en ytterkant (igen) med en 50-årig professor och inspektör bredvid mig (party!!), och inte nog med det satt en hedersledarmot (typ 100 år gammal) och Generalen! vid samma bord. Vilket party det var... Jag var lätt uttråkad hela middagen vilket inte gjorde saken bättre. Inget ont mot de äldre, men jag hade inte förväntat mig det efter förra veckan då det var rööööj! I alla fall, efter lite kidnappningar, endast ett glas vin (man kan ju inte ha allt för mycket vin i kroppen om man ska i Fyrisån), middag och en massa sång blev vi med huvor bortförda i regnet. Jag fick gå först av alla! Hur läskigt var inte det!? Mörkt, kallt och blött med en vetskap om att Fyrisån väntade (nu hade jag ett rött band runt armen så jag slapp bada, men man vet aldrig vad som kan hända!). Så vi gick runt där och fick säga någon ed, blev uppskrämda av vikingarna osv. Till slut fick vi framför Jyns välja dom eller dop (dop var badet antar jag) så jag sa dom. Så drog dom mig och M mot bryggan! Jag var livrädd att de missuppfattat allt och skulle slänga i alla i alla fall! Usch, men så var inte fallet. Där fick vi en pin med Kårens ensmeble (som jag har tappat bort, hehe) och en öl. Sedan traskade vi upp till Kåren igen, bytte om och festade! Musiken var för övrigt mycket bugg. Skitkul...
Hemvägen var inte så rolig. Jag tänkte ju sova hos H men eftersom bussen bara skulle gå efter typ en timma så tänkte jag ta den istället. Satte mig en stund på Max där en (jag antar full) kille började snacka med mig och tyckte jag var arrogant! Tack för den äckel. Men jag sa att jag kanske blev det om han sa sånt. Sen gick han i alla fall (när han frågade sa jag att jag hette Anna, bodde i Knivsta och skulle ta den bussen hem). Man vet ju aldrig. Sen begav jag mig till bussen som jag i förväg hade kollat upp hur den skulle gå eftersom att det är banarbete på söndagsmorgnar. 5.20 skulle den gå. Jag väntade, och väntade, de ropade i högtalarna att bussen skulle gå 5.20 från hållplatsen där jag satt, jag väntade, klockan blev 5.20, ingen buss, jag tänkte att den kommer, jag väntade, solen började gå upp, folk kom, jag väntade, ingen buss, 6.20 gav jag upp och började typ gråta. Jag ville ju bara hem! Ingen buss i sikte, ingen att fråga, ingen annan bussschaffis vet, jag väntade. Centralen var inte ens öppen! Det var kallt och blött, efter 6.20 hade de i alla fall öppnat så man kunde gå in och värma sig. Ingen buss i sikte. Nästa upptåg skulle gå 6.43 så jag väntade på det. Det kom, hallelulja! Åkte mot Väsby och tog en taxi hem, somnade direkt 7.30. Lite väl sent kanske. Vaknade kl 15 (alltså för en timma sen). Inte så kul att hela dagen blev förstörd.
Det enda bra med all den väntan var att man inte är bakis idag, eftersom jag inte gick och la mig full!
Ja, en minnesvärd dag som jag inte vet om den var bra eller dålig...
Puss
Kommentarer
Trackback