Kroppen säger en sak, hjärnan en annan
Har som sagt hoppat av universitetet för den här gången pga. stressen. Kroppen är superglad att den slipper allt det hemska den utsattes för, men hjärnan tycker jag är dum i huvudet. Den säger åt mig att jag borde ha fortsatt, trots att den vet att jag bränner ut mig vid en ålder av 20!
Nu är det inte riktigt så att hjärnan och kroppen har egna viljor så, men det känns lite som det. Jag är som vanliga, glada Emelie igen, nu när stressen är borta. Men samtidigt mår jag dåligt över att jag faktiskt gav upp! Tänk om jag hade kämpat och stannat. Då hade jag inte känt så här, men då kanske jag hade varit sjukskriven vid det här laget.
Som ni kanske förstår är det inte svart eller vitt om det här. Jag ville gå kvar för att kämpa, men det hade inte varit värt det med tanke på hur jag mådde.
Jag vet att jag gjorde rätt val, men varför kan jag inte få hjärnan att inse det!?
Puss
Nu är det inte riktigt så att hjärnan och kroppen har egna viljor så, men det känns lite som det. Jag är som vanliga, glada Emelie igen, nu när stressen är borta. Men samtidigt mår jag dåligt över att jag faktiskt gav upp! Tänk om jag hade kämpat och stannat. Då hade jag inte känt så här, men då kanske jag hade varit sjukskriven vid det här laget.
Som ni kanske förstår är det inte svart eller vitt om det här. Jag ville gå kvar för att kämpa, men det hade inte varit värt det med tanke på hur jag mådde.
Jag vet att jag gjorde rätt val, men varför kan jag inte få hjärnan att inse det!?
Puss
Kommentarer
Trackback