18 dagar
Om 18 dagar. Ja ARTON dagar är jag, Emelie, ensam tillsammans med K (kan man vara ensam med en vän?) i Asien. All alone. Med resten av Asiens befolkning. Men endock ensam. Hur ska jag, som längtar hem efter en helg, kunna vara borta en evighet? Det kommer gå great tror jag. Med internet går allt bra. Synd bara att familjen inte vet hur internet fungerar. Typ. Men det kommer gå jättebra. Det värsta kommer att vara när min resfeber kommer. Än så länge fokuserar jag min nervositet på allt inför resan; allt packande, köpande och tänkande. Orkar och vill inte tänka på att jag snart inte kommer att vara hemma. Scary. Men det ska göras. Och jag kommer få så roligt!
Vad händer annars i mitt liv? Eftersom att jag inte sitter vid datorn allt för ofta längre måste jag ju göra någonting. Det spenderas tid med älsklingen, det behövs inför resan! Det städas och det slöas, sovs och äts. Men mest av allt jobbas det. Kunderna undrar om jag någonsin är ledig? Svaret är: Nej. Jag är aldrig ledig. Men jag ska bli. Haha. 11 veckors ledighet. Jag spenderar självklart lite tid med resten av familjen också. Här hos A inkluderar det Sessan (som snart ska få company av sis Miranda!) och hos resten av familjen med alla. Mormor, mamma, pappa, V, R, T, C och alla andra. De måste ju få se en skymt av lilla mig inför den stora resan.
Har för övrigt fått Alzhimers light (jag kommer inte ihåg hur sjukdomen stavas =P). Sitter just och försöker förklara för A vad vår chef skrev. Men jag kommer inte ihåg vad hon skrev. Bara att det var fel. Han undrar vad poängen med allt är. =P Jag med. Jag måste förbättra mitt minne. Skolavsaknaden gör mig störd. Förut kom jag ihåg allt. Till och med när bussarna gick. Från varenda busshållplats jag åkte ifrån. I Stockholm. Ja, stört. Nu: bortglömt. Alltså Alzhimers. Hur i helvete det nu stavas igen. Hello Google.
Annars går mest mina funderingar kring vad jag kan äta. Jag är aldrig hungrig, bara uppsvälld. Eller illamående. Eller bara jättemätt. Testade med att äta en grapefrukt och en banan till lunch (jag var inte ens hungrig innan den). Är väl lite hungrig nu, men A ville inte äta när jag ville så nu övergår det snart till överhunger; jag är inte hungrig igen.
Ja livet.
Puss på er
Vad händer annars i mitt liv? Eftersom att jag inte sitter vid datorn allt för ofta längre måste jag ju göra någonting. Det spenderas tid med älsklingen, det behövs inför resan! Det städas och det slöas, sovs och äts. Men mest av allt jobbas det. Kunderna undrar om jag någonsin är ledig? Svaret är: Nej. Jag är aldrig ledig. Men jag ska bli. Haha. 11 veckors ledighet. Jag spenderar självklart lite tid med resten av familjen också. Här hos A inkluderar det Sessan (som snart ska få company av sis Miranda!) och hos resten av familjen med alla. Mormor, mamma, pappa, V, R, T, C och alla andra. De måste ju få se en skymt av lilla mig inför den stora resan.
Har för övrigt fått Alzhimers light (jag kommer inte ihåg hur sjukdomen stavas =P). Sitter just och försöker förklara för A vad vår chef skrev. Men jag kommer inte ihåg vad hon skrev. Bara att det var fel. Han undrar vad poängen med allt är. =P Jag med. Jag måste förbättra mitt minne. Skolavsaknaden gör mig störd. Förut kom jag ihåg allt. Till och med när bussarna gick. Från varenda busshållplats jag åkte ifrån. I Stockholm. Ja, stört. Nu: bortglömt. Alltså Alzhimers. Hur i helvete det nu stavas igen. Hello Google.
Annars går mest mina funderingar kring vad jag kan äta. Jag är aldrig hungrig, bara uppsvälld. Eller illamående. Eller bara jättemätt. Testade med att äta en grapefrukt och en banan till lunch (jag var inte ens hungrig innan den). Är väl lite hungrig nu, men A ville inte äta när jag ville så nu övergår det snart till överhunger; jag är inte hungrig igen.
Ja livet.
Puss på er
Kommentarer
Trackback