Emelie

Nu är det verkligen slutspurt tills planet lyfter. På fredag smäller det. Då ska Emelie ut på sin livs resa, hittills i alla fall. Det börjar verkligen kännas nu. Slutat på jobbet, tar hem alla mina saker från A, köper det sista, växlar pengar, ställa av bilen... Det känns i magen att någonting är på gång (A's kommentar: "gå på toa om du känner för det". Lustigkurre där). Skämt å sido; det närmar sig. The trip. Det kanske låter som om jag blåser upp hela resan, men det är verkligen stort för mig att vara utan familjen på andra sidan jorden backpackandes. Vad ni än säger. Men det ska bli så fruktansvärt roligt. Jag vet att jag har sagt det men det tåls att säga.

Tänk, när jag ser Sverige nästa gång, då är det vår. Jag missar hela skitvintern. =D Det är lite mysko att missa så mycket tid av Sverige, det kommer kännas som om jag har varit borta en evighet. Men 2,5 månader är en evighet för vissa....

Jag kommer sakna er alla. =) Några träffar jag en gång till innan jag åker, andra inte. Så take care!

puss