Emelie

Äntligen har skolan börjat och den värsta nervositeten försvunnit. Jag har en liten söt klass med 7 personer (alla blonda tjejer, det ni!) Vi har bara haft lite intro hittills, men allvaret börjar snart. På fredag är det första kemilektionen och på onsdag första inlämningen! Om en månad är även första tentan i allmän kemi... Undan går det.

Dagarna är än så länge rätt slappa. Lite intro som sagt, idag var lektionen inställd, så även imorgon så det blir segt då med. Men på småttingaktiviteterna ska jag gå. =)

På lördag är det sångboksmiddag! Det innebär att typ alla ettor (och så många andra elever som möjligt) kommer festa med middag och sång. Hoppas det blir roligt! Imorgon är det lite info från IF, småttingfotboll (vi undrar om det är fotboll eller kast med liten småtting) och etikettuppvisning. På fredag är det grillkväll. Mysigt!

Första boken är köpt; An introduction to general chemistry. Det är bara att börja plugga helt enkelt.

Jag är nöjd och trött när jag kommer hem varje dag, så det kanske kan arta sig till något. =)

Till er som undrar; en småtting är en ny elev. =) Alltså jag bland annat.

Livet är inne i ett sådant skede att jag börjar inse att nåt nytt, stort är på gång. Det är skitläskigt. Jag känner igen mig från så många gånger förr detta har hänt. Jag vill bara ha det som det alltid har varit; det var ju så lugnt. Men det är bara som jag känner innan det nya är mitt "alltid". Jag blir lite smådeprimerad när jag väl har insett att dels jag inte kommer ha några pengar (hur jävla kul är det att leva på mellan 1000-2000 i månaden?) och sen så kommer ju höstmörkret småsmygandes. Rädda mig nån!

Nej, det är egentligen inte så farligt som det låter, jag är bara hypernervös inför allt det nya. Klart jag klarar mig, A finns ju där. Han får bara stötta mig så mycket det går. Och betala för det mesta. Tänk vad lätt det hade varit att bo hemma där allt är gratis! Men varför göra livet så lätt? Och gammalt...

Jag vill börja plugga, det vill jag verkligen. Jag är bara orolig. Som vanligt. Och trött. Som vanligt. Och saknar älsklingen för han är inte hemma just nu och tröstar mig i min minidepression.

Wish me luck, på måndag börjar allvaret.

Den här gången handlar det i alla fall inte om magkatarr (jo, jag har det också, med sjuk halsbränna just nu), utan urinvägsinfektion. Har varit hos doktorn och nu ligger jag hemma och tycker synd om mig själv. Penicillin är utskrivet och sen får vi se hur länge jag blir borta från jobbet...

Hade sämsta dagen ever i fredags, men det orkar jag inte skriva om. Den var bara sämst.

Om två veckor har jag gått min första dag i skolan. Hjälp! Supernervös. Och jag vet inte ens om jag kommer palla allt som står på schemat. Men jag är ung, det måste jag.

På fredag är det mamma mia musikal i Globen! Ska bli så skoj!

Nej, nu orkar jag inte mer, min mage dödar mig.

Puss